pikas.blogg.se

Tidningarna berättar om mobbningsoffrens lidanden. Ibland sägs personal på skolan ha sett händelserna. Ibland säger rektorn att "Vi visste ingenting men har gjort allt för att före­bygga". Mobbade elever får skadestånd. Siffror på 35.000 ⁱ och 90.000 ⁱⁱ anges.

 En förmiddag var man enig i Sveriges riksdag. Det talades om ett gemensamt bekymmer: mobbning i skolan. Den dolda mobb­ningen ansågs vara värst.

Året var 2000. Några månader tidigare hade till riksdagen inlämnats en partimotion om en hand­lingsplan. Vålds­benägna elever skulle avstängas, skolor som missköter planerna mot våld och mobb­ning skulle vites­be­läggas, vidare­utbildning av lärare, skolledare och övrig personal skulle förbättras. 

I handlingsplanen stod inget om hur man kunde upptäcka dold mobbning. ⁱⁱⁱ

Sexton år senare har man ökat upplysningen om mobb­ningens förfärlighet. Man försö­ker göra skolan ännu mer elevcentrerad. Men vad dold mob­bning beträffar är läget det­samma. 

Jag föreslår varken "lärarcentrering" eller "en strängare disciplin". Jag ber att få presentera ett nytt grepp.

Gemen­samt-Bekymmer-metoden, GBm, börjar med att upptäcka dold mobbning

I samtal med en skolklass om mobbnings­han­tering berättar diskussions­ledaren om en metod som får elevernas gillande. Den letar inte efter skuld utan efter en gemensam lösning. Han eller hon (eller hen) får förtroendet att vara terapeutisk medlare i elevernas konflikter. En frågelista om mobb­ningens förekomst utdelas. Mot slutet finns raden: ’Om jag vill att den som är utsatt för mobbning ska få hjälp, så skriver jag här hans eller hennes namn’… 

Nu finns två möjligheter. Först att namn erhålls – vilket leder till samtal med de misstänkta mob­barna. Eller att inga namn ges – och klassen får övertyga diskus­sionsledaren att ingen mobbning förekommer i klassen.

Med andra ord: de erhållna namnen leder till användningen av Gemensamt-Bekymmer-metoden, GBm, som är närmare förklarad i denna blogg. Om inga namn ges väcker diskussions­ledaren elevernas intresse för rollspel av medling. Alla i Klassen kan Bli Medlare, AKBM spelas. Nämnda metod kommer att utvecklas i mina kommande bloggar.

GBm har fått mer upp­märksamhet i utlandet än i Sverige. Om du googlar på ”Gemensamt-Bekymmer-metoden” får du bara ett 90-tal resultat. Om du däremot söker på engelska och skriver “Discovery clandestine Bullying”, så får du över 6 miljoner resultat. Högst upp står en länk till min engelska hemsida: How class discussions lead to discovery Det andra resultatet av samma Google-sökning anger rätt och slätt adressen till min engelska hemsida:  http://www.pikas.se/SCm/ Där beskrivs själva behandlingen av fall. 

Sökningen efter ”Shared Concern method” ger flera tusen träffar. Man finner böcker och introduk­tionsfilmer på engelska. Många har börjat kalla metoden efter sin upphovs­man: ”The Pikas method”. SCm verkar överallt ha nått goda resultat. 

Den svenska hemsidan har beteckningen http://www.pikas.se/GBm/

Det intressanta är nu att svenska myndigheter och föreningar inte har svarat på mina brev där jag anhållit om ett möte för att bli utfrågad om metoden som upptäcker dold mobbning och når resultat med en behandling enligt demo­kratins högsta värderingar.

Varför har de inte svarat?

Det gick lättare för några decennier sedan

År 1972 publicerade Peter-Paul Heinemann boken Mobbning – gruppvåld.^iv Han beskrev utförligt gruppens dynamik men inte läkeprocessen. Jag fick en idé: tala med de enskilda i gänget på ett sätt att de kan inse att mobb­ning är ett gemen­samt problem – även de själva kan ju bli mobbade.

Jag gick till biträdande skoldirektören i Uppsala och fick mobbningsfall som jag klarade av med gott resultat. Sedan drog jag i gång en universitetskurs om mobb­ningsbehandling och fick av rektorerna fall för mina kurs­deltagare som med framgång använde Gemensamt-Bekym­mer-metoden, GBm i stadens skolor. 

Trettio år senare erbjöd jag Uppsala skolför­valt­ning att gratis ge en lärarkurs i mobbningsbe­kämp­ning. De avböjde. Utifrån våra samtal förstod jag att det är enklare för skolorna att ordna stu­diedagar som upplyser om mobbningens förfärlighet och befäster goda attityder i diskussioner. 

Skoladministrationen tog inte till sig mitt påstående att deras upplysning inte når de elever som tycker att sådant är larvigt och fortsätter med sin mobbning bakom lärarnas rygg. 

Idén att beskriva GBm i en roman…

Antag, att du har läst från min instruktionsbok: inled enskilda, avspända samtal med de misstänkta mobbarna. Antag nu att du sitter med en tonårskille och har ett samtal om livet i deras grupp. Men hur ska du väcka hans insikt om att han själv kan bli mobbad?

Att kunna väcka emotivt tänkande hos samtalspartnern förutsätter en bearbetning av sina egna emotiva erfarenheter. För fem år sedan dök det upp en tanke hos mig: metodiska drag med inlevelse kan bäst beskrivas i en skön­litterär framställning. Jag började skriva en roman där Linda, 22, som vikarierar som lärare, råkar se något som kanske är mobb­ning. Med sin naturliga nyfikenhet börjar hon en klassdiskussion som utmynnar i den konstruktiva idén att i indivi­du­ella samtal med de misstänkta mobbarna inte söka skuld utan en gemensam lösning med offret. Hon väcker klassens förtro­ende och får namnet på den "som behöver hjälp". Konstruktiva samtal med de misstänkta mobbarna resulterar i en gemensam lösning med offret.

Jag tror att en beskrivning av romanhjältinnans upplevelser av sina konstruktiva handlingar kan få läsaren att komma i gång med att hantera verklig­heten. 

Linda beskriver sin behandling av mobbning för sin pojkvän. Han berättar om det för den pensionerade professorn i freds­fostran Pickwick som får en aha-upplevelse. Linda har ju behandlat misstänkta mobbare, säger han. Här är metoden att nå dold mobbning. Om Linda hade sett en tydlig mobbning, hade hon nog bara handlat snabbt efter lagens föreskrift.

Pickwick börjar själv använ­da Lindas metod. En klubb bildas som upp­täcker att GBm bygger på samma grundprin­ciper som håller en högklassig demokrati i gång. Klubbens medlemmar försöker sprida sina insikter i samhället. 

I oktober 2016 började jag skicka manuskript till svenska förlag. 

En kvinnlig pedagogikprofessor i Brasilien hade läst på Nätet om Shared Concern method. Hon vill till­sammans med mig ge ut en lärobok. Jag har börjat översätta till engelska de kapitel där mina roman­hjältar hanterar mobbning. Hon har bekräftat att hon vill översätta dem till portugisiska. Jag har tryckt på att hennes kapitel ska handla om hennes egen användning av GBm/SCm i skolorna. 

En organisation om medlarutbildning i Frank­rike hade upptäckt SCm. I september 2016 kom tre kvinnor därifrån till Uppsala och vi hade workshop under en vecka. Jag föreslog dem samma projekt: de översätter de kapitel ur min bok som beskriver hur Linda hanterar fall och lägger till egna berättelser om sin egen behandling av mobbning.

Jag skrev till en kvinnlig skolpsykolog i Estland som jag för tio år sedan hade utbildat i GBm och som använder metoden i sitt dagliga arbete. Jag föreslog samma sak som jag hade föreslagit till de två först­nämnda. 

Det finns många personer utöver de tre nämnda som tycker att GBm är en bra idé. Somliga har börjat ge egna kurser. Nu visar det sig att de kursledare som kan hänvisa till egen användning av metoden får kursdeltagare som efter kursen själva verkligen använder metoden. Men de arrangörer som bara talar om riktlinjer får deltagare som inte heller använder metoden efter kursen. De upptäcker att de "har så mycket annat viktigt att göra". 

Problemet just nu är: hur finna kursledare som kan referera till egen behandling av fall?

Om du har läst den här bloggen så långt, skulle du vilja skriva kommentarer? Vi kunde utveckla gemensamma lösningar.

Om du orkat läsa så långt, skulle du vilja skriva till mig? Vi kanske kunde närma oss gemensamma lösningar i en konstruktiv dialog... [email protected]

Noter